Då gör jag ett nytt försök..

Nu ska jag göra ett nytt försök genom att vara något bättre på att skriva. Vet att jag är värdelös på de men ska försöka bättra mig efter tjöt från madde och sofie mest. Bella Kjellström har vart snäll och hjälpt mig med bloggen också så nu ska ja verkligen försöka bättra mig. amen känner bara att de händer inget i mitt liv. Eller ja de känns ju så iallafall. Tycker bara de känns som att man jobbar och gråter varje dag, gråter och jobbar och ibland typ 1 gång om dagen pratar man med någon av alla er vänner som ja längtar efter som gör att dagen känns lättare. Men idag känns allt tungt för att dels är jag sjuk, har fått feber och mår inte så jävla lattjo. Sen har jag hjälpt min stora syster att flytta hela helgen och de fick mig att tänka på min flytt och just de att allt e likt när man flyttar, de e samma sak och de gjorde att även om man inte vill tänka på de så påminner de mycket om flytten från forshaga, hur jobbigt de va osv..

Varje dag som går så tänker ja på forshaga, de e väl kanske inte så konstigt med tanke på att de e en så stor del av ens liv och de har verkligen förändrat mig. Och bara de att få ha en egen lägenhet, man slappa att bo med mamma och pappa.. bara de va en lyx!! Men jag kan tänka ibland att hur skulle livet ha blivit om jag hade gått kvar på Porthälla? Hur hade man vart då? Just med utseendet och just hur jag hade vart? Hade man vågat vara lika sjuk som man är nu med alla och hade man blivit lika störd som man e nu? 
Ibland tänker ja att faan varför började ja uppe i forshaga? varför bodde ja inte kvar i göteborg? Då hade ja ju kunnat umgås så mycket mer med morfar innan han dog. Och jag hade inte behövt må dåligt med att tänka på att jag inte umgicks eller bara va hemma hos mormor och morfar de sista. Men samtidigt så ångrar jag inte mycket för de människorna som jag har lärt känna de är sånna som man inte tror finns. Riktiga vänner som jag aldrig trodde att man kunde få.  Sen får man inte glömma att om jag inte hade flyttat till forshaga hade jag aldrig skaffat Miller. Killen som alltid kommer ha första platsen i mitt liv. 



                               



Så han och alla sjuka, spännande, annorlunda, underbara, konstiga och hemska människor man träffat och lärt känna genom forshaga gör att jag saknar forshaga och inte ångrar flytten dit ett dugg. Tycker bara att de är sjukt jobbigt nu när de är över. Och bara det att veta att de kommer inte bli likadant. Vi kommer träffas och vi kommer hålla kontakten, eller man kommer hålla kontakten med dom man tror man kommer hålla med. Vissa är jätte jobbigt att de bor så långt ifrån en och jag saknar alla jätte mycket men samtidigt vet man också att om de är något så har man folk man alltid kan ringa och det finns alltid folk som man inte pratar med varje dag men som man inte vill glömma, människor som man vissa stunde hade så jävla kul med.
 
Men nu ska jag sova en stund så jag kan fösöka vara lite social mot mamma och pappa ikväll..
bye bye


Kommentarer
Postat av: Madde

Sandra! Vi kommer ALLTID att hålla ihop DU och JAG! Föralltid!! <3

2009-10-05 @ 20:53:57
URL: http://madelenelundin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0